ida efterbliven johannesson
idag är dagen jag då faktiskt kom på hur våra gafflar ser ut. våra vanliga gafflar som jag har ätit med varje dag så länge jag kan komma ihåg. jag skulle blanda oboy men jag hittade inget glas i skåpet. finns i diskmaskinen, såklart. då eftersom jag ska plocka ut ett glas kan jag överraska mamma med att plocka ut ALLT från diskmaskinen när jag ändå håller på. tar ut besticklådan. kollar på en gaffel i handen och tänker vafan?! jag var helt chockad. jag har aldrig sett dessa innan. först trodde jag att jag höll på att bli galen. sen tänkte jag att mamma och pappa kanske hade köpt nya när dom va på ikea. men dom har inte varit på ikea. tänderna på gaffeln såg kortare ut än vanligt och hela gaffeln såg längre ut. så jag gick in till mamma som låg och sov. väckte henne och frågade om vi har nya gafflar. nä, vi har alltid haft dom, sa hon. jag bara: aa, jaha? okej... jag va helt borta och jag känner fortfarande inte igen dom.
konstigt, ja men det är inte det första jag kommer kommer på lite efter..
tillexempel:
nångång förra vintern, kommer inte ihåg exakt när, så upptäckte jag mina händer. eller inte direkt upptäckte mina händer, men jag upptäckte en sak man kunde göra med sina händer. om man håller handen rakt ut, helt sträckt så den följer armen som en lång arm. och sen liksom som man vinkar. fast åt sidan. innåt, mot lillfingret. haha! jag bara gapade när jag märkte vad jag nyss gjort. precis som om jag nyss åstadkommit ett mirakel. typ "woowww...!" verkligen. jag kan fortfarande idag visa folk det och själv tycka att jag är jättehäftig. he.. he
