the return of hjärtans fröjd

Lägenheten var tom. Jag blev stående framför spegeln  hallen.
     En idiot. En schmuck.
     Jag stirrade på min spegelbild. Javisst, vem som helst kunde se det. Här stod en som var lätt att lura. En som bad om att bli lurad. 
     Stod kvar och stirrade in i mina spelögon. La huvudet på sned och log ett snett leende. Tänkte. Det finns en sak som ingen människa har sett. Sitt eget ansikte. Alltså inte i verkligheten. Du kan se spegelbilden av det, eller se det på foton eller film, men du får aldrig se ditt eget ansikte i verkligheten. Inte som andra ser ditt ansikte.
     Tänkte. Vi går omkring allihop och visar upp våra ansikten. Som varumärken, som annonser, som reklamskyltar. Här är jag, välj mig, jag är bra, jag är bättre. Eller i mitt fall: här är en som du kan lura.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0