Dagarna med dig är inte dagarna som passerar. Det är dagarna man minns.
Hanna, min vän. Du har för alldeles mycket som är bra. Ditt utseende och din sega humor. Inte ska vi utelänma ditt sätt att bara vara. Det är helt otroligt galet! Du är galen tjejen!
Var börjar vår lilla historia? Jo, nu vet jag. Träningen. Vi har gått i olika grupper fram tills vi blev nya Salto. Det var för ett år sen (tror jag). Vi kanske gick i samma redan i Skruven, kommer inte ihåg riktigt. Jag har ändå alltid vetat vem du är. Jaja, jag har vetat att du heter Hanna, bor på landet och har världens finaste hår. Inget mer. Din äldsta syster har varit min tränare ganska länge, kanske därför lite också.
Iallafall började vårt kärleksförhållande lite smått i våras. I juni gick du och jag och Tilda på Björket. Det var mest du och Tilda som va kompisar då. Jag va bara med för att jag skulle. Kommer ihåg att vi va hemma hos dig och bakade kladdkaka några dagar innan. På sommaren träffades vi inte alls tror jag. Bara på festivalen i ungefär fem minuter sammanlagt.
I Augusti åkte laget och killarna till Oskarström för att tävla dag-och-natt. Där hade vi riktigt kul! Inte minst i bilden på väg dit, det är ett minne för livet. Tilda fick tyvärr körtelfeber där. Senare i Augusti skulle vi tre till Björksäter tillsammans igen, men Emma skulle också med. Vilken kvinna alltså! Men eftersom Tilda var smittsamt sjuk, följde hon inte med oss. Eller jo, hennes mamma körde mig och henne till Vankiva en stund men hon orkade inte så mycket utan blev hämtad igen efter att vi hade ätit skitgod äpplepaj(!) och lekt lite i höet. Så det slutade med att du, jag och Emma stack dit. Efter det va du och jag mer kompisar än innan. Vi började med vårt trams på träningarna osv. På lingvallen sov vi i samma säng, twice. Ja, jag kan ju säga att det är ju inte jag som blir enormt stor på natten...
På novemberlovet åkte du, jag och hela konfagruppen till Åhus i fem dagar. Underbar vecka, mer finns inte att säga. När vi kom hem lekte du och jag nästan varje dag känns det som. Vi "åkte" pulka, såg på filmer, chattade, och mycket mer. När jag säger chattade, vet du vad jag menar. Jag ångrar det inte en sekund!
Blablabla.. Här kan jag skriva hur mycket som helst. Jag fortsätter:
Alltid har jag fantiserat om ert hus, men aldrig trott att det skulle se ut som det verkligen gör. Jag hade ritat upp en bild i huvudet. Trodde att det skulle vitt och nyrenoverat. Det var en köksö mitt i det stora vitmålade köket där vi två satt en vacker dag. Roligt att jag drömde så för två/tre år sedan när vi inte ens kände varandra. När jag va hemma hos dig första gången blev jag seriöst chockad. Jag var helt säker på att det skulle se ut som i mina tankar. Men det ser inte ut så någonstans där du bor. Det är jättemysigt som det ser ut och jag tycker om att vara där och jag tycker om din familj. För jäkla go!
Jag hade din pappa som praktikant i fem veckor när jag gick i femman. Han är super. Det roligaste minnet jag har med honom är när jag och en klasskompis sjöng: pelle plutt plutt plutt, tog ett skutt skutt skutt, över ån ån ån, tappa tån tån tån, in i kammarn efter hammarn, spika fast den lilla tån igen. Han blev jättesur! Han låtsades iallafall bli det. Kommer starkt ihåg att han drog med oss på "svampundersökningar" i skogen också. Lilla Pelle.
Den 6e februari ska du och jag bli tränare till våra små bamsebarn. Jag längtar!
Glömde en sak.. Jag älskar dig!
Kommentarer
Trackback