idaajohannesson

Min första kärlek, Nils, och jag var väldigt kära. Vi fann kärlek redan första dagen på dagis och höll sedan hårt i varandra i hela sju år innan jag valde att pröva mina vingar och flyga solo i sådär fem minuter innan jag fann en annan liten pojke att dela mina känslor med. Jag och Nils gick på samma dagis hela tiden, och när det var dags att börja skolan hade vi turen att gå i samma klass. I augusti detta året skiljdes vi åt då vi började på olika gymnasium. 

 

Vi har gjort så mycket tillsammans. För att nämna något; vi har spelat in låtar, kört sönder ett antal radiostyrda bilar, käkat hundchoklad i mängder, matat köttätande växter med kakor, varnat en gammal tant att det ligger en jättefarlig orm (tiocentimeters snok, wow) längre fram på gåbanan, byggt enorma kojor i hela lägenheten och dessutom trotsat vår förskoleålder genom att smygdricka rödvin.

 

Jag minns allt som i går, speciellt alla gånger vi bråkat om vilken gunga vi ska gunga i. Jag ville alltid ha en sån med bara ett däck och han en sådan som har ett stort däck man sitter på och ett litet man har fötterna på. Det slutade givetvisa alltid med att vi tog varsin gunga. Alla gånger vi gungade såg ut likadant; först bråkade vi såklat en liten stund, men sedan när vi väl satt på gungorna tvingades jag sjunga Kinamocka-visan (I Kinamockaskogen där bodde en familj, där pappa laga maten o mamma rensa sill. O lillan satt på pottan o gjorde maremlad då kom den stygga råttan o fråga va det va:
-Håll käften stygga råtta, det angår inte dig, för de jag har i pottan, de ska jag ge min tjej.

O tjejen satt på taket o tjejen ramla ner o tjejen ska begravas på söndag klockan tre. De hade ingen flagga men det gick bra ändå, de tog en gammal kärrning o piska gul o blå!) då den aldrig tycktes fastna i hans minne, samtidigt som vi tog så mycket fart vi hann. När jag sjöng "gul och blå" stämde han in och tillsammans skrek vi GUL OCH BLÅ! samtidigt som vi hoppade av gungorna i farten.

 

Nils och jag lekte varje dag, både på dagis och på eftermiddagen. På dagis fanns dock elaka Ola som var Nils 1 år äldre kompis. Ola ville inget hellre än att ha Nils för sig själv och gjorde därför allt för att försöka sära på oss, men när Ola var sjuk eller hittade på något annat tog vi tillfället i akt. Jag har bland annat minnen ifrån när Nils placerar mig på en pall och sedan strippar för mig ner till kalsongerna innan en fröken upptäcker oss. Ja, du läste rätt.

 

När jag tidigare har berättat för mina vänner om min och Nils livslånga relation kommer alltid frågan "pussades ni och så?". Svaret på den frågan är nej. Vi var inga pussomaner utan tog livet som det var, jag kommer ärligt talat  bara ihåg en enda gång vi pussades. Vid lunch och andra måltider på dagis var alla barnen utplacerade i tre olika rum. Jag och Nils delade tyvärr inte bord utan jag satt jämte vår gemensamma kompis Alexander. En dag när Alexander var sjuk, satte sig Nils bredvid mig. Jag minns det så väl, det eftermiddags fika och vi åt varm nyponsoppa med glass. Plötsligt sa Nils mitt namn så jag vände huvudet mot honom och rätt som det var pussade han mig mitt på pannan. Lite genant tycker jag då att det var, så jag gjorde ett försök att torka bort det med handflatan. Då säger Nils: 

-Det är bra att du gör så, för då fastnar det bättre.

Med det menade han att pussen skulle sjunka in i huden och sitta kvar längre än om jag bara skulle låtit det vara. Söt kille det där.

 

I högstadiet gled jag och Nils i från varandra lite. Vi var i samma "gäng" men var inte alls så tajta som vi varit de andra åren. Nu när vi går på olika skolor har vi i princip ingen som helst kontakt, men eftersom vi bor cirka 200 meter ifrån varandra händer det ibland att vi möts när jag är ute med hunden. Tre gånger i rad nu har han kommit i all hast med sin flickvän sittandes på pakethållaren till cykeln. Att hans flickvän heter Ida är ganska komiskt tycker jag, det känns bra att han håller kvar vid namnet Ida. När och om jag nån gång gifter mig ska jag bjuda Nils även om jag inte har en aning om vart han bor eller gör.